Detta är nog inte speciellt förvånande för dig som har läst min blogg ett tag. Jag tar bara med de delar där jag gråtit mest.

(Massvis med spoilers!)

BOKEN:

När Fred dör!!! Det är så fruktansvärt sorgligt och gulligt, när han och Percy förlåter varandra och sen DÖR han! Om jag säger så här: JK Rowling grät sjjälv när hon skrev det stycket. Det säger väl hur sorgligt det är?

När Dobby dör är det också extremt sorgligt. "Dobby is ... happy ... to be with his friend ... Harry ... Potter..." Jag börjar alltid gråta när jag läser de orden. Jag sitter alltid och storbölar när Snape dör. Och när man ser hans minnen. Speciellt när han säger "Always".

FILMEN:

När Dobby dör och när Snape dör. Samt Snape's minnen. Kort sagt: som ovan.

Det är bara så gulligt. :')

Jag är bara tvungen att ha med detta, det är ett citat som Alan Rickman (Severus Snape) har sagt:

Kram!